Evakuering

Efter åren på Konstakademien i Köpenhamn vid mitten av 60-talet studerade jag en tid konsthistoria i Uppsala och fann mycket nöje i det. Bland annat upptäckte jag ett äldre landskapsmåleri som ofta ingick som fond i bilder från medeltiden och renässansen. Landskapen hade utförts av konstnärer som placerat de bibliska scenerierna i en värld som var en del av deras vardagliga hemtrakt, ibland med nödvändiga tillägg av mer exotiska inslag om nu själva berättelsen krävde det. Det där tilltalade mig både i sin frihet i berättandet och hur det varierades i både naiva och fantastiska syner. Trädens lövverk kunde svälla ut likt bulliga cumulusmoln eller ibland påminna om jättelika borstar. Jag gillade den speciella känslan att med blicken vandra in i bilderna och ströva runt mellan öppna fält och klungor av träd. Stöta på skogshuggare i arbete eller möta sällskap av jägare som smög på rådjur i grönskan. På håll kunde jag se soldater som kom ridande genom skogen. Plötsligt gick man in i ett regnväder som drog fram över flodlandskapet och fortsatte trevande vidare, vilse i ett skimrande grådis tills allt blev synligt igen.

Evakuering  (1975)
Evakuering (1975)

År 1976 hade jag en utställning på Galerie Dr Glas i Stockholm där målningen Evakuering ingick i samlingen. Jag hade några år tidigare fått hyra en arbetslokal utanför citykärnan i en gammal linoljefabrik vid Danviken. På hemvägen därifrån genom stan passerade jag nästan alltid Saltsjöbanans station vid Henriksdal och brukade titta på tågsätten med godsvagnar som stod under träden vid sidan om det trafikerade spåret. Jag fick en väldig lust att måla varje gång jag såg på de där uppställda röda flakvagnarna. En sådan skulle på något sätt passa bra ihop med de gröna landskap med mystiska träd som jag hade målat parallellt med mina bilder av mer nutida stockholmsmiljöer.
En dag var vagnarna plötsligt bortforslade, vilket först skapade ett slags förvånat avbrott i arbetet. Men efter hand också en konstruktiv undran över vilken roll min vagn nu skulle få i den bild som just påbörjats?

70-talets början var en tid som påverkades av det brutala krig som USA bedrev i Vietnam. Fruktansvärda syner trängde in i våra sinnen precis som bilderna från mellanöstern idag. Det kändes tvingande att försöka förstå meningen med detta våld – då som nu. Vilket är angriparens syfte och med vilken rätt?
En ”motståndsestetisk” (Peter Weiss) fantasi kom upp inom mig. Godsvagnen framkallade en bild av de riskfyllda undantransporterna av föremål från muséerna till hemliga gruvor och andra gömslen under det andra världskriget när nazisternas stöldplaner började sättas i verket. Jag såg nu Nike från Samothrake framför mig uppställd på en järnvägsvagn vid Henriksdal. Saltsjöbanans spår löpte genom ett regnigt holländskt barocklandskap där den heroiska skulpturen stod väntande på vagnsflaket.
Nike är ett stolt grekiskt ord för seger och hon hedrade segern över nazismen. Av nödvändighet följer därmed inte att alla segrar alltid är rättvisa. Giacomettis eftertänksamme iakttagare fick därför också åka med på vagnen. Båda behövs i historien.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *